Sometimes it’s simple…Så enkelt det kan vara ibland…

Just came home from the swedish/nordic final of the music competition Emergenza. First, that combination was somewhat confusing. The finals for Stockholm, Sweden and Scandinavia happened at the same time. Which meant that those bands who played in any of the two Stockholm finals competed in four events at the same time by just playing one gig. First about who should win the two Stockholm-finals. Then the winners of this final competed about who should win Stockholm totally, then the swedish final and finally the scandinavian final. But at least the jury made only one judgement and pricegiving. Otherwise it would probably have been even more frustrating than the swedish domestic ESC finals.

Anyway, what suprised me tonight (it’s not even the first time, but I get just as suprised everytime) was how much music can improved just by being played by real and good musicians. Even though I always say that I only care for two genres in music, “good music” and “bad music”, I have never for example found one single hiphop band that I like.

But it’s probably just the production of that kind of music I don’t like, when I hear it on MTV (at those rare occasions where they actually play music) and radio. The winner of the scandinavian Emergenza festival, Envy, was norweigan hiphop band who totally demolished the other bands. Their groove and joy when those 10 people play together were something really special!

So, if there are any more hiphop bands who want to increase their audience with a couple of rockers, don’t trust on the machines!

Precis hemkommen från svenska-och nordiska-finalen av musiktävlingen Emergenza. Just den där kombinationen var lite rörig. Stockholmsfinalerna, Sverige-finalen och nordiska finalen pågick samtidigt, vilket innebar att de som spelade i någon av Stockholms-finalerna potentiellt deltog i fyra del-tävlingar med samma gig. Först tävlade dom om vem som skulle vinna sin del-final, sen Stockholms-finalen, sen Sverige-finalen och slutligen då nordiska finalen. Lyckligtvis gjorde juryn här en sammanslagen bedömning och sammanslagen prisutdelning, annars hade det nog blivit ännu mastigare än Melodifestivalens krystade upplägg.

Hursomhelst, aha-upplevelsen för mig ikväll (det är i och för sig inte första gången, men jag blir lika förvånad varje gång) var hur mycket det ibland kan göra att få höra musik spelad av riktiga musiker. Även om jag brukar hävda att de enda genres inom musik som jag är intresserad av är “bra” och “dålig” musik, så brukar det ju ändå vara så att jag t ex inte kan komma på ett enda hiphop-band som jag skulle räkna till det förstnämnda.

Men förmodligen är det mest de där blippande och konstgjorda ljuden man oftast hör på både MTV (i den mån dom sänder någon musik där) och radio som jag inte klarar av. Vinnare av hela Emergenza var ett norskt hiphop-band, Envy,  som helt utklassade de andra banden. Spelglädjen och groovet som detta 10-mannaband hade var helt fantastiskt.

Så till alla hiphop-band, vill ni utöka publiken med en och annan hårdrock, lita inte för mycket på maskinerna!

You may also like...

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.