Day twoDag två

Today was day two of my course. And this day, I needed no meat lover note, because they alternate between fish and meat dishes from day to day.

This lunch, they served something which looked very much like a very huge piece of champignon with a slice of bacon at the top. I asked the waiter what it was and he answered with a very short but totally incomprehensible tirade. So I had to ask again, and when I think of it now, it sounded very much like “cock-a-doodle-do”.

So, I asked for a swedish translation. “Sort of rooster in wine”. That was a piece of information I could have lived without. First of all, I was now very confused about what “sort of rooster” was. Couldn’t come up with any obvious candidates, but I thought that a rooster should be exactly a rooster and nothing else.

Second, if it anyhow was an “exact rooster”, it really didn’t made my appetite grow. Roosters are pretty nasty animals if you ask me. It might also be that I get a lot of unpleasent flashbacks from the refectory and all their different stews with hen. The days they served this, I was pretty hungry when I came home.

But nowadays I’m older (obviously) but also more mature (not that obvious) then when I was in elementery school, so I ate most of it anyway. With a good help from the butter mixed with herbs which should have belonged to the appetizer, I might add. Tasted pretty good actually.

Also googled when I came home, and tried to find out what the waiter really said. Probably “Coq au vin”.

And the tea-time buffet in the afternoon really made up for everything:

Most of it tasted really good, but one thing was above the rest. I think I best describe it by paraphrasing Dale Cooper: “This must be where blueberry cheesecakes go when they die.”

 Idag var det dag två av min kurs. Idag behövde jag ingen köttälskar-lapp, eftersom dom tydligen kör varannan dag fisk och varannan dag kött.

Det som serverades idag såg ut som en jättestor bit jordig champinjon med en bacon-skiva på. När jag frågade kyparen vad det var för något fick jag en kort och helt obegriplig harang till svar. Blev tvungen att fråga om, och såhär i efterhand tyckte jag nog att det lät ungefär som “kuckeliku”.

Bad då att få en beskrivning på svenska. “Ungefär tupp i vin”. Den information hade jag ärligt talat gärna sluppit. Först och främst blev jag väldigt skeptisk till vad “ungefär tupp” är för något. Kan visserligen inte komma på några självklara kandidater, men tycker ändå att en tupp borde vara just en tupp och ingenting annat.

För det andra tycker jag att om det ändå är just en “exakt tupp” så ökar det inte matlusten. Tycker att tuppar är ganska olustiga djur. Möjligen så får man också obehagliga flashbacks från skolmatsalens olika grytor med höna i. Dom dagarna var man ganska hungrig när man kom hem.

Nu är jag dock äldre (ofrånkomligen) och mer mogen (inte lika självklart) än när jag gick i grundskolan, så jag åt upp det mesta i alla fall. Visserligen med god hjälp av en ganska rejäl portion av kryddsmöret som egentligen hörde till förrätten. Smakade faktiskt helt ok.

Och nu när jag kom hem passade jag på att googla lite på vad det egentligen var som kyparen sa till mig. Kom fram till att det nog var “Coq au vin”.

Fika-buffén på eftermiddagarna är annars inte så dum:

Det mesta är väldigt gott, men en av dessa står ut över de andra. Man beskriver det nog bäst genom att att parafrasera Dale Cooper: “This must be where blueberry cheesecakes go when they die.”

 

You may also like...

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.