Paul and I might have something in commonPaul och jag har kanske någonting gemensamt

The legend tells that Paul McCartney wrote “Yesterday” when he was sleeping. One morning he woke up with the song in his head, and started to play it. But for some time, he thought it was a song he had heard somewhere else. So, he played it to everyone he knew and asked if they did recognize it. Of course they didn’t, and eventually he came to realize that it must have been himself who wrote it. If not, someone known or unknown will have a lot of royalties to pick up…

Anyway, that’s kind of how I feel right now. Yesterday, I didn’t have much time for cooking before the rehearsal. Had several dishes planned, but realized that I wouldn’t had time to make any of them. So I just made a couple of toasts. Since I felt a little bit down I thought that I needed to improve the toasts somewhat. So, opened the fridge and found a bowl with homemade Holiday dressing (pimiento and garlic mostly).

It tasted better than I ever could have imagined! Now, a day later, I can still feel how much I miss eating this.

So, now asked everyone I met today if they heard about this before. And so far, no one have. So I might, I rather say it’s very likely, have invented a completely new dish.

Necessity of time might really sometimes be the mother of invention.

Det sägs ju att Paul McCartney skrev “Yesterday” i sömnen. En morgon vaknade han, hade låten i huvudet och satte sig och spelade den. Men han lär länge ha trott att det var en låt han redan hört någonstans. Därför spelade han den för alla han kände och frågade om de kände igen den. De gjorde de såklart inte, och tids nog förstod han väl att det var han själv som skrivit den. Om inte, så har någon hittills känd eller okänd en rejäl summa royalty-pengar att håva in…

Hursomhelst, lite sådär känner jag just nu. Igår var det ruskigt tajt med tid mellan det att jag kom hem och tills jag skulle börja repa. Hade flera rätter planerade, men ingen jag skulle hinna laga. Därför blev det några toasts i smörgåsgrillen. Var dock inte på mitt allra gladaste humör och kände att jag behövde lyxa till det lite. Därför plockade jag fram en skål med hemmagjord Holiday-dressing och dippade mina toasts i.

Det blev ännu godare än jag hade kunnat föreställa mig! Såhär dagen efter så känner jag fortfarande att jag saknar att äta det.

Och nu har jag gått runt hela dagen idag och frågat folk om de hört talas om det härt. Hittills verkar det inte vara så. Så eventuellt, eller till och med mycket sannolikt, är detta något som jag uppfunnit helt på egen hand.

Tidsnöden kan verkligen vara uppfinnarens moder ibland.