Swedish sport-journalistsSvenska sport-journalister

As you might know, the European Football Championships are played right now. Yesterday Sweden lost their chance to a quarter final after loosing with 2-3 against England. How does the journalists on our big news papers handle this? Say thank you for trying to do the best you could and wish them better luck next time?

Certainly not. They just started the swedish hindsight championships, as well as critize the swedish team, each jouarnlist worse than the other. Based on that the team didn’t do what the jouarnlists where hoping for.

Football might not be what I care for most in this world, but where does all those expectations comes from? I mean, the swedish top football league is ranked #23 in Europe. Yes, we have some really good pros who play in other leagues, and Zlatan is probably one of the best european players right now. But still.

It’s very seldom you read those kinds of articles when it comes to other sports where Sweden actually have realistic chances. But since the journalists seem to like football more than anything else, and maybe because it’s such a popular sport in Sweden, the expectations becomes just absurd. Especially if you check Sweden’s history in those championships.

In the european championships, which have been played 14 times since 1960 (including 2012), Sweden qualified 4 times in total. Of those 4 times, the team played one quarter final, and in 1992 they got the best score so far, 4:th place.

In the world championships the track record is somewhat better. WC have been played 19 times in total since 1930. Sweden qualified 11 times in total, and the best score is 2:nd place (1958) and two 3:rds (1950 and 1994).

I guess that those facts are well known among our journalists. Still those expectations. Why??

And add to that, I doubt that this critizing will do any good. I wonder what the journalists themself prefer, being yelled at or encouraged? I can just talk for myself (which is a very inadequate statistical data), but I become much more motivated by commendation and encourage than from “management by fear”, which just makes be angry.

Finally, a great interview with Zlatan, by Peter Jihde. Zlatan’s final words are nothing less than brilliant:

Som bekant så pågår ju EM i fotboll just nu. Igår försvann Sveriges chanser att ta sig vidare, efter att ha förlorat med 2-3 mot England. Och vad gör då journalisterna på våra stora tidningar? Tackar för god kämpar-insats och önskar lycka till nästa gång?

Icke då. Istället blir det SM i efterklokhet, plus totalsågning av fotbolls-landslaget. En totalsågning eftersom landslaget inte levererade vad journalisterna hoppades.

Nu är kanske inte fotboll det jag bryr mig mest om här i världen, men varifrån kommer egentligen alla dessa förhoppningar? Jag menar, vår högsta liga Allsvenskan är väl rankad 23:a i Europa eller något sånt? Visst, vi har en del vassa utlandsproffs, och Zlatan är såklart en av de allra bästa. Men ändå.

Det är ju sällan man ser den här typen av “journalistik” när det gäller andra sporter Sverige faktiskt är bra på. Men eftersom journalisterna verkar gilla just fotboll lite extra, och möjligen för att fotboll trots allt är en stor sport i Sverige, så stiger förväntningarna till det absurda. Speciellt om man tittar i statistiken.

I EM, som spelats totalt 14 gånger sen 1960 (inklusive pågående EM), har Sverige lyckats kvalificera sig 4 gånger. 2 av dessa gånger har man tagit sig vidare från gruppspelet, och 1992 fick man sin hittills bästa placering, en fjärdeplats.

I VM är det något bättre. Fotbolls-VM har spelats totalt 19 gånger sen 1930. Här har Sverige kvalificerat sig 11 gånger, och dessutom lyckats ta ett silver (1958) och två brons (1950 och 1994).

Förmodligen känner våra fotbollstokiga journalister mycket väl till det här. Och ändå dessa förväntningar. Varför??

Dessutom så är jag mycket tveksam till allt det här sågandet. Undrar vilket journalisterna själva föredrar, att bli utskällda eller uppmuntrade? Om jag ser till mig själv (ett för all del ganska dåligt statistiskt underlag) så blir jag mycket motiverad av beröm och uppmuntran, men extremt omotiverad ifall någon försöker sig på lite management by fear.

Avslutar med en fin intervju av Zlatan, gjord av Peter Jihde. Zlatans slutkläm är helt briljant:

Aftonbladet #1, Aftonbladet #2, Aftonbladet #3, Aftonbladet #4,