Copyswede försöker rättfärdiga sig… Väcker fler frågor än svar. Copyswede försöker rättfärdiga sig… Väcker fler frågor än svar.

Häromdagen skrev jag lite om Copyswede‘s senaste galna påhitt, nämligen att privatkopieringsersättningen i framtiden även för innefatta spelkonsoller, surfplattor och “datorer med inbyggt minne”. Men någonstans verkar dom ändå känna på sig att det kanske är ett förslag som inte utan vidare kommer mottagas med öppna armar av någon. För det är nog ingen slump att Copyswede’s VD Mattias Åkerlind skriver en “debatt-artikel” i PC för alla idag.

Jag tror att de flesta av tidningens läsare precis som jag hellre hade föredragit att en påläst journalist ställt lite kritiska frågor. Copyswede är ju inte direkt kända för sin goda vilja att kommunicera med de som drabbas av deras beslut. Har t ex själv vid ett flertal tillfällen försökt nå dom via deras Facebook-sida, men utan resultat.

För det saknas nämligen inte frågor kring det Mattias skriver. T ex:

För många tusentals konstnärer är denna ersättning en viktig inkomstkälla som bidrar till att skapa förutsättningar för ytterligare produktion.”

Jag reagerar på valet av “många tusentals”. Hur många är det? Absolut minimum 3000 “konstnärer” (lätt udda ordval som samlingsbeteckning för typer alla medlemmar som är anslutna till Copyswede). Annars skriver man “ett par tusen”. Men “många” borde egentligen innebära betydligt fler.

Hursomhelst, alla dessa tusentals konstnärer, hur många har inkomst från privatkopieringsersättningen som en såpass viktig del av sin inkomst att den avgör ifall dom kan fortsätta skapa eller? Min gissning är att det knappast kan röra sig om speciellt många. Ett snabbt räkneexempel:

Enligt Copyswede’s årsredovisning för 2010 betalades det ut sammanlagt ca 106 miljoner från privatkopieringsersättningen. Om vi avrundar “många tusentals konstnärer” till att vara 5000, så innebär det ca 20 000 kronor per konstnär. Med tanke på att ersättningen dessutom baseras på verkens popularitet (Per Gessle får garanterat mer än mig) och alltså inte på något sätt är sådär jämt fördelade, så låter det otroligt osannlikt att det är en viktig inkomstkälla för tusentals konstnärer.

Nästa citat att titta lite närmare på blir:

“Det svenska systemet om privatkopieringsersättning ska tillämpas på de produkter som används för privatkopiering.”

Man får hoppas att Mattias Åkerlind kan lagens egentliga bättre än jag. Men jag skulle gärna vilja höra honom resonera lite mer om det här. När man började uttöka lagen i slutet av 1990-talet talades det nämligen om produkter särskilt ägnade åt privatkopiering”. Att det en gång i tiden gällde kassett-band, VHS-band och kanske CD-R-skivor kan man väl på något sätt acceptera. Även om jag fortfarande anser att det enda självklara vore att lägga en schablonavgift på produkter som går att privatkopiera, så är det upp till var och en hur mycket dom vill ha betalt för det. Men att t ex en surfplatta skulle vara “särskilt ägnad åt privatkopering” är såklart rent strunt.

Citat #3 (en fortsättning på citatet strax ovanför):

“Systemet tar hänsyn till detta men det innebär inte att produkterna ska exkluderas från ersättningen utan endast att ersättningen ska sättas ned från de nivåer som lagen anger.

När krav nu riktas mot importörer av bland annat datorer och surfplattor har hänsyn tagits till att produkternas minne även används till att lagra mycket annat än film, musik och tv-program.”

Som jag förstår det innebär detta alltså att Copyswede anser att man tar hänsyn till att t ex en surfplatta inte enbart (har nog sällan använt en större underdrift…) används för privatkopering. Utan att man har något slags viktat system som ger en betydligt lägre avgift än om man ansåg att minnet på en surfplatta inte användes till någonting annat än privatkopiering.

De flesta ställer sig nog då t ex frågorna: Hur har Copyswede beräknat de nivåerna? Vilka undersökningar har gjorts för att komma fram till hur mycket en typisk användare använder sin surfplatta till privatkopiering? Hur många användare har man frågat? När gjordes undersökningen? Utvecklingen går ju fort. Själv lyssnar jag i princip enbart på musik via Spotify nuförtiden. 0% privatkopiering med andra ord.Häromdagen skrev jag lite om Copyswede‘s senaste galna påhitt, nämligen att privatkopieringsersättningen i framtiden även för innefatta spelkonsoller, surfplattor och “datorer med inbyggt minne”. Men någonstans verkar dom ändå känna på sig att det kanske är ett förslag som inte utan vidare kommer mottagas med öppna armar av någon. För det är nog ingen slump att Copyswede’s VD Mattias Åkerlind skriver en “debatt-artikel” i PC för alla idag.

Jag tror att de flesta av tidningens läsare precis som jag hellre hade föredragit att en påläst journalist ställt lite kritiska frågor. Copyswede är ju inte direkt kända för sin goda vilja att kommunicera med de som drabbas av deras beslut. Har t ex själv vid ett flertal tillfällen försökt nå dom via deras Facebook-sida, men utan resultat.

För det saknas nämligen inte frågor kring det Mattias skriver. T ex:

För många tusentals konstnärer är denna ersättning en viktig inkomstkälla som bidrar till att skapa förutsättningar för ytterligare produktion.”

Jag reagerar på valet av “många tusentals”. Hur många är det? Absolut minimum 3000 “konstnärer” (lätt udda ordval som samlingsbeteckning för typer alla medlemmar som är anslutna till Copyswede). Annars skriver man “ett par tusen”. Men “många” borde egentligen innebära betydligt fler.

Hursomhelst, alla dessa tusentals konstnärer, hur många har inkomst från privatkopieringsersättningen som en såpass viktig del av sin inkomst att den avgör ifall dom kan fortsätta skapa eller? Min gissning är att det knappast kan röra sig om speciellt många. Ett snabbt räkneexempel:

Enligt Copyswede’s årsredovisning för 2010 betalades det ut sammanlagt ca 106 miljoner från privatkopieringsersättningen. Om vi avrundar “många tusentals konstnärer” till att vara 5000, så innebär det ca 20 000 kronor per konstnär. Med tanke på att ersättningen dessutom baseras på verkens popularitet (Per Gessle får garanterat mer än mig) och alltså inte på något sätt är sådär jämt fördelade, så låter det otroligt osannlikt att det är en viktig inkomstkälla för tusentals konstnärer.

Nästa citat att titta lite närmare på blir:

“Det svenska systemet om privatkopieringsersättning ska tillämpas på de produkter som används för privatkopiering.”

Man får hoppas att Mattias Åkerlind kan lagens egentliga bättre än jag. Men jag skulle gärna vilja höra honom resonera lite mer om det här. När man började uttöka lagen i slutet av 1990-talet talades det nämligen om produkter särskilt ägnade åt privatkopiering”. Att det en gång i tiden gällde kassett-band, VHS-band och kanske CD-R-skivor kan man väl på något sätt acceptera. Även om jag fortfarande anser att det enda självklara vore att lägga en schablonavgift på produkter som går att privatkopiera, så är det upp till var och en hur mycket dom vill ha betalt för det. Men att t ex en surfplatta skulle vara “särskilt ägnad åt privatkopering” är såklart rent strunt.

Citat #3 (en fortsättning på citatet strax ovanför):

“Systemet tar hänsyn till detta men det innebär inte att produkterna ska exkluderas från ersättningen utan endast att ersättningen ska sättas ned från de nivåer som lagen anger.

När krav nu riktas mot importörer av bland annat datorer och surfplattor har hänsyn tagits till att produkternas minne även används till att lagra mycket annat än film, musik och tv-program.”

Som jag förstår det innebär detta alltså att Copyswede anser att man tar hänsyn till att t ex en surfplatta inte enbart (har nog sällan använt en större underdrift…) används för privatkopering. Utan att man har något slags viktat system som ger en betydligt lägre avgift än om man ansåg att minnet på en surfplatta inte användes till någonting annat än privatkopiering.

De flesta ställer sig nog då t ex frågorna: Hur har Copyswede beräknat de nivåerna? Vilka undersökningar har gjorts för att komma fram till hur mycket en typisk användare använder sin surfplatta till privatkopiering? Hur många användare har man frågat? När gjordes undersökningen? Utvecklingen går ju fort. Själv lyssnar jag i princip enbart på musik via Spotify nuförtiden. 0% privatkopiering med andra ord.

You may also like...

1 Response

  1. October 3, 2013

    […] landets gränser skaffar den här typen av internationella namn? ). Dessa inlägg går att läsa här och […]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.