Så mycket bättre om Ulf Dageby sjöng sina låtar själv… Så mycket bättre om Ulf Dageby sjöng sina låtar själv…

(Ebbot Lundberg Barn av vår tid) 
Kom precis hem från en vända på Söder som blev lite längre än tänkt. I samband med den obligatoriska nattmackan passade jag på att läsa Aftonbladet. Fastnade på en artikel om “Så mycket bättre”, när jag förstod att det var Ulf Dagebys låtar som skulle tolkas. Gillar ju ändå mycket av hans musik.

I beskrivningen av låtarna var det väl inte så mycket som lockade, tills jag kom till sista låten, Ebbot Lundberg Barn av vår tid.

“Proggsymfoni i flera delar, framförd med stor inlevelse och kraft.”

(Aftonbladet)

Stora ord. Men lockande. Tycker att originalet är fantastisk, men har också tänkt då och då att en nog hade kunnat fläska på rätt ordentligt med pålägg och sånt. Så detta lät ju spännande.

Men ärligt talat, hur kan någon som inte är både blind och döv påstå att Ebbot gör sången med “stor inlevelse och kraft”??? Visst, inlevelse verkar han ju har och känslan bor väl alltid i åhörarens ögon.  Men sånginsatsen låter ärligt talat snarare som någon på Gröne Jägaren’s karaoke som antingen driver med folk som försöker sjunga känslosamt eller helt enkelt bara druckit för mycket och tappat all eventuell kontroll på rösten som någonsin funnits. Eller både och.

Och Ulf får sitta där och försöka se ut som om han just fått en uppenbarelse om hur låten egentligen borde ha låtit. Nej, det hade varit så mycket bättre om Ulf körde låtarna själv medan de andra satt tysta och lyssnade.

Nu kör vi en riktigt lyckat cover av Nationalteatern istället:

Ebbot Lundberg Barn av vår tid


Kom precis hem från en vända på Söder som blev lite längre än tänkt. I samband med den obligatoriska nattmackan passade jag på att läsa Aftonbladet. Fastnade på en artikel om “Så mycket bättre”, när jag förstod att det var Ulf Dagebys låtar som skulle tolkas. Gillar ju ändå mycket av hans musik.

I beskrivningen av låtarna var det väl inte så mycket som lockade, tills jag kom till sista låten, Ebbot Lundberg Barn av vår tid.

“Proggsymfoni i flera delar, framförd med stor inlevelse och kraft.”

(Aftonbladet)

Stora ord. Men lockande. Tycker att originalet är fantastisk, men har också tänkt då och då att en nog hade kunnat fläska på rätt ordentligt med pålägg och sånt. Så detta lät ju spännande.

Men ärligt talat, hur kan någon som inte är både blind och döv påstå att Ebbot gör sången med “stor inlevelse och kraft”??? Visst, inlevelse verkar han ju har och känslan bor väl alltid i åhörarens ögon. Men sånginsatsen låter ärligt talat snarare som någon på Gröne Jägaren’s karaoke som antingen driver med folk som försöker sjunga känslosamt eller helt enkelt bara druckit för mycket och tappat all eventuell kontroll på rösten som någonsin funnits. Eller både och.

Och Ulf får sitta där och försöka se ut som om han just fått en uppenbarelse om hur låten egentligen borde ha låtit.

Nej, nu kör vi en riktigt lyckat cover av Nationalteatern istället:

Ebbot Lundberg Barn av vår tid


You may also like...

1 Response

  1. PJ says:

    Tycker Ebbots tolkning var utmärkt, och rockrösten satt perfekt.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.