Håkan Hellström och jag, vi är tydligen ganska likaHåkan Hellström and me, we have some things in common

I söndags lyssnade jag på Filip&Fredriks podcast, avsnitt #132. Det var ett special-avsnitt på närmare en och en halv timme, där dom intervjuade Håkan Hellström.

Det är en artist som jag inte har någon vidare koll på. Visst, ska inte påstå att jag inte känner till honom eller aldrig har hört hans låtar, det är ju svårt att missa. Intervjuen var dock välgjord, Filip och Fredrik är duktiga på det där, och den var intressant att lyssna på. Och vad som slog mig var att Håkan och jag tydligen delar en del lite mer specifika särdrag.

•  Vi har båda haft Herreys som sina första idoler. Och vi diggar fortfarande deras musik… 🙂
•  Vi blev båda av med oskulden sent.
•  Vi har samma lite nördiga sätt att spara låt-idéer på telefonen. Man berättar först något i stil med, “detta är ett nytt förslag till en brygga som kanske passar till refrängen jag nynnade in tidigare idag”. Och trallar sen in något som är helt obegripligt för i princip alla utom en själv.
•  Vi har båda lite lätt ostabila sångröster.

Ok, den sista kanske är lite lätt kliché-artat vid det här laget. Men jag håller helt med Håkan om att det handlar om att förmedla något, teknisk-teoretisk perfektion är totalt ointressant. Därmed inte sagt att jag klarar av att förmedla något med just min sång… 🙂

Herreys ja, har lyssnat en hel del på deras första skiva Diggilo diggiley efter intervjuen. Det var ett tag sen sist. Men den är riktigt bra rätt igenom, otroligt välgjorda låtar. Eller så handlar det kanske delvis om att mentalt fly till en trygg plats. Inte lätt att veta vilket.This sunday I listened to a podcast by Filip&Fredriks, #132. This contained an interview with Håkan Hellström, 1.5 h.

Can’t say I know much about him and his music, even though he of course is very famous in Sweden. And the interview was intresting, Filip and Fredrik know their stuff. And I found it especially intresting that Håkan and I had so much in common, among that some pretty rare things.

• Our first favorite artist was Herreys. And we still like them… 🙂
• We were pretty old when we got laid for the first time.
• We have similar way to save song ideas on the phone. First, we say something like “this could be a bridge to the chorus I sang earlier today”. And then we sing something which probably are more or less impossible for someone else to understand.
• No one of us have that “pitch-correct” voice when we sing.

Ok, the last statement have been made so many times now. But I really agree with Håkan that technique and theory doesn’t mean anything, it’s all about the ability to connect to people with your music. Even though I haven’t been very successful with that, at least not when I use my voice… 🙂

And talking about Herreys, have been listening a lot to their first album Diggilo diggiley after the interview. Can’t really remember when I last did that. But it’s a splendid album, very good songs. Or, it might also be that it helps me to escapce mentally to a safe place. Not easy to know.