Som en rockstjärna som dansar buggLike a rockstar who dance jive

Igår blev det av olika anledningar lite sent. De av er som läst tidigare inlägg här vet förmodligen att jag funkar anmärkningsvärt dåligt om jag inte får sova mina 8 h (varav minst 1.5 av de timmarna bör vara innan midnatt).

Jag får dock smickra mig själv med att säga att jag genom åren varit ganska duktig på att kompensera för den här typen av brister eller svårigheter. Under tiden som fattig högskolestudent och det vankades fest, såg jag till exempel nästan alltid till att koka upp några potatisar på eftermiddagen innan. Sen gick det snabbt att steka upp dem med lite ägg och korv när man kom hem och kroppen var i ett skriande behov av fett och salt. Billigare än att köpa natta-mat, men med samma positiva effekt på kroppen, speciellt dagen efter. Ingen större insats egentligen, men jag har ändå förstått att det kanske inte är så vanligt att folk gör så.

Vid läggdags igår visste jag såklart att det skulle bli för lite sömn, klockan var ju alldeles för mycket. En burk Celsius energidryck placerades därför strategiskt på nattygsbordet, för att snabbt kunna kicka igång kroppen när klockan ringde.

Kan redan nu avslöja att det fungerade långt över förväntan. Visserligen känns det sällan speciellt fantastiskt när klockan ringer alldeles för snart efter en natt med alldeles för få timmars sömn. Men det vände snabbt.

Kände en hel del ganska sköna rockstjärne-vibbar när jag yrvaken och med lätt bultande huvud lite fumligt sträckte mig efter burken på nattygsbordet, precis som man tänker sig att Hank Moody, Andy McCoy, Keith Richards eller någon i det gardet skulle gjort.

“Pyyyschet” när burken öppnades lät både vackert och coolt på samma gång. Tar de första livgivande klunkarna och kroppen börjar långsamt vakna till liv.

För att riktigt känna sig som någon av de tidigare uppräknade ikonerna hade nog nästa självklara steg varit att tända en cigarett och dragit några njutningsfulla bloss. Men jag har aldrig rökt tidigare och kände inte för att börja idag heller.

Släpar mig så småningom mot duschen. Det som möter mig i spegeln ger fortfarande en riktigt bra rockstjärne-känsla. Ser allmänt sliten ut med håret på ända, boxershorts, påsar under ögonen, mitt favoritläderarmband som jag glömde ta av igår och en öppnad burk i handen. Duschar och tar de sista klunkarna från burken.

Sen vänder det totalt. Brukar ofta dra igång lite musik på morgonen. Valet faller denna morgon på Kenneth and the Knutters, en av min barndoms stora favoriter (ok, tycker fortfarande att det är ett av Sveriges absolut bästa band, någonsin) som nyligen släppt en ny skiva. Startar direkt med en av de låtar som snabbt blivit en favorit, titelspåret “Precis som det ska va“.

Celsius-drickan har nu kickat in på allvar. Och musiken är helt oemotståndligt svängig. Man kan nog lugnt säga att rockstjärne-känslan snabbt avtar när jag i ett rus av inspiration och livsglädje börjar dansa runt lägenheten i någon slags blandning mellan bugg, quickstep (som jag till skillnad från bugg egentligen inte alls kan) och ren improvisation.

Hade någon filmat hade det nog kunnat bli en YouTube-klassiker av Gangnam-episka mått. Å andra sidan hade jag nog aldrig någonsin mer blivit tagen på allvar i något sammanhang. Inget lätt val.Yesterday I went to bed somewhat late. Those of you who have read some of my previous posts probably knows that I need my 8 hours of sleep (where at least 1.5 h have to be before midnight) badly.

But I daresay that I always been pretty good in compensating for different kinds of difficulties and shortcomings. E.g, when I was a poor university student and was out on a party, I always made sure to prepare some boiled potatoes before I went out. Only to make sure that I could make myself a nice serving of fried potatoes, egg and sausages when I came home and was craving for salt and fat. Much cheaper than buying a burger on the way home, but with the same positive impact on my body and well being, espacially the day after. I know that’s not a big sacrifice, but I’ve learned that most people doesn’t do such things.

Thus, when I went to be yesterday, I did of course know that I wouldn’t be able to sleep for enough hours. So, I carefully place a can of Celsius energy drink on my bedside table, to make sure that I could kickstart my body as quick as possible the next morning.

I can reveal this early that it worked, more than I expected actually. At first, it felt just as terrible as it always to when the alarm goes of after a night with to few hours of sleep. But that was about to change, fast.

The move when I, dazed and with a slight headache, reached out for the can on the bedside table, made me feel like some kind of rockstar. I could really see how someone like Hank Moody, Andy McCoy, Keith Richards or any those kind of guys would have done the same thing.

The “pyyysch” when I opened the can sounded both cool and beatiful. Start to sip on the liquid, and my body finally starts to wake up.

I know, to really fulfill the scene, I should of course have lightened a cigarette. But I have never tried smoking and didn’t felt like I wanted to start this mornig either.

After a couple of minutes I drag myself towards the shower. The man in the mirror still give me the nice rockstar feeling. He looks really tired, the hair is a mess, boxers, dark eyes, my favorite leather bracelet which obviously slept with and an open can in my hand. Take a shower. And the last sip.

But then something happens. I usually put on some music in the morning. Today, I choose Kenneth and the Knutters, one of my favorite bands when I was a kid (ok, I actually still think it’s one of the best bands from Sweden, ever) who recently released a new album. Start of with one of the songs which quickly became one of my favorites, the title track “Precis som det ska va“.

The Celsius drink (one can have the same amount of coffeine as two big cups of strong coffe) have now really started to flow in my veins. And the music is irresistibly inspirering. I can tell for sure that my sense of rockstart character fades out pretty quickly when I in a rush of inspiration starts to dance around inside my apartment with some kind of mixture between jive, quickstep (which I, in the opposite to jive, doesn’t know how to dance) and pure improvisation.

If this had been caught tape, it might have turned into a Gangnamish YouTube classic. On the other hand, I would probably never ever have been taken seriously in any kind of context. It’s not an easy choice.