When things don’t turn out the way they should…Ibland blir det inte riktigt som man tänkt…

student skiweek
student skiweekIf someone had told me last Saturday that I only one day later would be standing on a table in some mountain hut and dancing to Swedish House Mafia, Klubben, Ansiktet (and whatever we danced to, don’t really know…) I would have thought (if I was in a good mood) that this person must have missed something fundamental about my nature. If someone told me the same thing when I was hungry, I would probably have thought that this person was a true moron (I usually turn into a very bad mood when I’m hungry).

But no matter how unlikely that would have seemed to me, it was what actually happen. And not only one night, but three. It could actually have been four nights, but during the second night a head of hostel discovered what we where doing and threatend to evict us. Which I can understand. When he found us, we had four coffee-tables from four mountain huts in one of the mountain huts, which along with the kitchen table made up a very good dance floor. So on the third night, not table dancing. But on fourth it was time for it again, because we should leave the morning after anyway.

This might be a post that I maybe might regret that I ever posted, but I take the chance to post it anyway. I’ve been spending the last week on something called Student Skiweek. It was some years since I studied on the university myself, but it didn’t seem to matter. Only had to be a member of some kind of student’s association, which I am now. TUG – Turister utan gränser, on Södertörn university.

And how did I end up there? A friend of my is a senior member of TUG, and she called be about a week ago and wondered if I wanted to go on a ski vacation. There where available seats on the bus and in the huts she “and a couple of friends” had rented. With the hindsight of history I now know that she was kind of reductive with the information and details about this trip. To me it sounded like an ordinary ski bus travel. After all, I being skiing pretty much during the years. And even though I haven’t been partying myself, since I want to focus on the skiing, it’s nothing unfamiliar to me. And students maybe do party a little bit more than the ordinary guy. But this was way beyond…

Started to realize where we were going already when the bus left Stockholm. With a very few exceptions (we were 27 in total, exluding the buss driver), most people where already drunk or crapulent when the trip started at 9 a.m. on Sunday morning. And the longer we drove, people reached the state they would be in for the rest of the week.

I have no problems to admit that I wasn’t very comfortably with the idea to spend a ski trip in this way. Started to ask around if there might be more people in the bus who like me maybe would think of giving priority to skiing instead of partying, but no luck. About this time I also learned that I would be staying in the so called “chaos hut” and that “you don’t want to be the first to fall asleep”.

Started to worry, what should I do? Thought about possible solutions, e.g. I could turn around a travel back home, but finally decided to sort of roll with the punches and try to adapt myself to the surrounding environment.

And that was the way to do it. It was a very grueling week, even though I only managed to keep up with the rest of the gang during the first two of four nights. I blame it on my age, most people on the trip was about a decade younger than me, give or take few years. That was also something that the janitors noted. The first night out on, a janitor surveyed my ID card for some time, and than told me “You are probably the oldest guy here tonight”. However, I was in a very good mood, so I made a high five with him and bounced on. The second night out, no one harassed me, but on the third night another janitor winced at the sight of my ID card and let out a “oh!”.

I consumed a lot of bad dance music during those visits to the one and only local night club. House music must be something made by the alcoholic pressure group system with the only purpose to make people to drink. This is the only logical explenation, because the only way to enjoy it is to be drunk close to coma. The same songs which were great and inspirering to dance to during the first night was almost unbearable to listen to on the third night (when I almost ran out of booze pretty early on the night). Empirical studies are usually the most reliable. student skiweek

But we actually spent pretty much time in the ski slopes as well. At least the most of us… 🙂 And the skiing was more than great. I’ve only visited Vemdalen once before, when I did the second (and so far the last…) part of my ski instructor education. And that was in november with almost no snow, so there were only five slopes open. This time all slopes where open and the conditions were as good as you could ever hope for. About minus 10 Celsius degrees, clear sky and very easy-to-ski snow, which turned the skiing to a true pleasure, even though I felt somewhat stale. Hopefully I also made some people aware of alternate ways of skiing, e.g. by showing the so called “elephant turn”.

So in the end, it was great fun. But some parts have to be considered as simple cuffers which might as well never have happened. If there might be any proof like pictures, I will say as our king did, “it’s not me on the pictures”.

Many thanks to TUG for a memorable week!

student skiweek

student skiweek

Hade någon sagt till mig i lördags kväll att jag ett dygn senare skulle stå på soffbordet i en fjällstuga och dansa till Klubben, Ansiktet, Swedish House Mafia (och vad mer det nu är vi lyssnat på, har verkligen ingen koll) så hade jag i bästa fall tänkt att personen i fråga måste ha missat något väsentligt i min karaktär. Hade någon sagt samma sak när jag varit hungrig hade jag förmodligen tänkt att personen var en klockren idiot (jag blir lätt på dåligt humör när jag är hungrig).

Men det var bland annat alltså vad som hände. Och inte bara en kväll utan tre. Det hade kunnat vara fyra, men under andra kvällen råkade en stugkontrollant upptäcka det där med bordsdansen och hotade att vräka oss. Fullt förståeligt för all del. Då befann sig nämligen fyra soffbord från olika stugor inne i en och samma stuga och utgjorde tillsammans med köksbordet ett ganska väl tilltaget dansgolv. Så tredje kvällen blev det ingen bordsdans. Fjärde kvällen var det dags igen, då skulle vi ju ändå åka hem på morgonen efter.

Det här är eventuellt ett inlägg jag typiskt kommer att ångra någon gång, men vi kör ändå. Har tillbringat en knapp vecka i Vemdalen på något som kallas Student Skiweek. Nu var det ju ganska länge sen jag själv pluggade på högskolan, men det var tydligen inga problem. Räckte att vara med i en studentförening, vilket jag numera är. TUG – Turister utan gränser, på Södertörns högskolan.

Och hur hamnade jag där? En kompis som är seniormedlem i TUG hörde av sig veckan innan och undrade om jag ville med, då det fanns lediga platser i bussen och stugorna dom hade hyrt. Såhär i efterhand kan jag konstatera att hon var något återhållsam med informationen och detaljerna kring resan. Lät ungefär som vilken busskidresa som helst. Har ju ändå åkt en hel del skidor genom åren. Och även om jag inte själv är mycket för att festa då, så är det ju ändå något som är ganska vanligt förekommande. Studenter kanske lite mer än andra. Men det här var något utöver det vanliga.

Det började klarna redan på bussen på väg upp. Med några få undantag var alla (vi var 27 sammanlagt, exklusive buss-chauffören) på bussen bakfulla eller fulla redan vid avfärden klockan nio på söndagsmorgonen. Men det jämnade så att säga ut sig under dagen.

Erkänner utan omsvep att jag inte kände mig jättebekväm med tanken att tillbringa en skidresa på det sättet. Försökte höra mig runt lite om det var fler i gänget som precis som jag kanske tänkte prioritera skidåkning före fest, men med klent gensvar. I den vevan fick jag också informationen jag skulle bo i något som traditionellt kallades “stök-stugan” och att “den som somnar först råkar illa ut”.

Lätt ångest. Funderade en stund, t ex om man kunde åka hem igen på något sätt, men bestämde mig istället för att så att säga “roll with the punches” och försöka hänga på så gott man mäktar med.

Sagt och gjort. Det blev en jäkligt slitig vecka, även om jag bara orkade med de andras tempo under de två första av fyra kvällar. Skyller på min ålder. De flesta var ju ändå något decennium yngre än mig, plus/minus några år. Det var även något som dörrvakterna på Högfjällshotellet tyckte var värt att anmärka på. Första kvällen vi skulle in där konstaterade en vakt, efter att ha studerat mitt leg ett tag, att “du är nog äldst här ikväll”. Var dock på alldeles utmärkt humör (rom och/eller whiskey verkar ha den verkan på mig) och gjorde en high five med vakten och studsade in. Andra kvällen klarade jag utan tråkningar. Tredje kvällen ryckte vakten till när han läste legget och undslapp sig ett “oj!”.

Mycket dålig dansmusik blev det under dessa nattklubbsbesök. House-musiken är garanterat någonting som någon lobbyist-grupp för diverse alkohol-levernatörer exprimenterat fram med det enda syftet att få folk att dricka mer. Det är den enda logiska förklaringen eftersom det enda sättet att uppskattet det hela är att tanka i sig ganska rejält med rusdryck. Samma låtar som kändes fantastiskt inspirerande att dansa till första kvällen var nästan helt outhärdliga tredje kvällen (då jag inte lyckats komma igång riktigt). Empiriska studier är oftast de trovärdigaste.

Sen blev det som tur var en hel del skidåkning också. För de flesta av oss 🙂 Och den var helt fantastisk. Har bara varit en Vemdalen en gång tidigare, när jag gick det andra (och hittills sista…) steget i min skidlärarutbildning. Men det var i november under en snöfattig säsong, så det var inte så många backar öppna. Nu var alla backar öppna, och det var oerhört bra förhållanden. Runt 10 minusgrader, klart väder, och underbart lättåkt underlag som gjorde åkningen till en ren njutning även om man var lite sliten. Känner dessutom att jag eventuellt gett lite nya perspektiv på skidåkning för en del genom att till exempel visa den så kallade “elefantsvängen”.

Så sammantaget var det riktigt, riktigt kul. Men vissa delar får ni betrakta som rena skrönor som lika gärna inte behöver ha hänt. Dyker det upp några bildbevis säger jag som kungen, “det är inte jag på bilderna”.

Tack TUG för en upplevelserik vecka!


You may also like...

2 Responses

  1. mfdl80 says:

    Hur mår du nu då? Blir det värsta torken nu med nyttigt käk och rena hälsokuren eller? 🙂

    Gott å “se” att du kom hem välbehållen man!

    Spelning ikväll.. Nervös..

  1. November 12, 2012

    […] tid att skriva någonting, med tanke på de obefintliga krav på verkshöjd som finns. Visst, ett och annat inlägg har jag lagt en del tid på och känner mig lite extra nöjd med, medans andra […]

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.

Notify me of followup comments via e-mail. You can also subscribe without commenting.