“…bandet har bara två låtar…”. Aftonbladets rock-expert om Survivor på Sweden Rock Magazine“…bandet har bara två låtar…”. Aftonbladets rock-expert om Survivor på Sweden Rock Magazine

Egentligen vet jag inte ens varför jag orkar bli upprörd. Men denna bedrövliga recension av Survivors spelning på Sweden Rock Festival av Aftonbladets Markus Larsson rör någonting inom mig.

Kanske är det den näst intill totala okunskapen av bandet. Att t ex påstå att bandet “bara har två låtar” är ju exakt samma sak som att erkänna att han aldrig någonsin lyssnat på något mer av Survivor än just dessa två låtar.

Visst, “Eye of the tiger” och även i viss mån “Burning heart” är ju monsterhitar som i princip alla människor känner till. Men Survivor har förutom det till dagens datum släppt åtta fullängdsalbum och så gott som alla deras singlar (18 av 20) har kommit in på amerikanska topp-100-listan. Fem av dessa på topp-10-listan.

Man frågar sig såklart också för vem denna recension är skriven? Vem får ut någonting av att läsa än sådan här recension? Skicka mig att recensera en konsert med Bruce Springsteen eller Swedish House Mafia (band där jag bara känner till ett par låtar) så skulle det förmodligen se likadant ut. Men till vilken nytta?

Det som känns mest beklämmande är nog dock att man med fog kan misstänka att många andra artiklar i dylika tidningar är precis lika dåligt underbyggda som denna. Även om det då gäller ämnen där det inte är lika uppenbart för mig.

Ska inte säga att journalister överlag saknar stolthet, för det finns säkert jättemånga duktiga runt i landet och tar sitt uppdrag på allvar. Men musikjournalister verkar överlag mer intresserade av att verkligen kränka många band dom skriver om.

Min favoritskiva med Survivor är för övrigt “Vital signs” från 1984. Otroligt starkt skiva med enbart bra låtar, rätt igenom.

Egentligen vet jag inte ens varför jag orkar bli upprörd. Men denna bedrövliga recension av Survivors spelning på Sweden Rock Festival av Aftonbladets Markus Larsson rör någonting inom mig.

Kanske är det den näst intill totala okunskapen av bandet. Att t ex påstå att bandet “bara har två låtar” är ju exakt samma sak som att erkänna att han aldrig någonsin lyssnat på något mer av Survivor än just dessa två låtar.

Visst, “Eye of the tiger” och även i viss mån “Burning heart” är ju monsterhitar som i princip alla människor känner till. Men Survivor har förutom det till dagens datum släppt åtta fullängdsalbum och så gott som alla deras singlar (18 av 20) har kommit in på amerikanska topp-100-listan. Fem av dessa på topp-10-listan.

Man frågar sig såklart också för vem denna recension är skriven? Vem får ut någonting av att läsa än sådan här recension? Skicka mig att recensera en konsert med Bruce Springsteen eller Swedish House Mafia (band där jag bara känner till ett par låtar) så skulle det förmodligen se likadant ut. Men till vilken nytta?

Det som känns mest beklämmande är nog dock att man med fog kan misstänka att många andra artiklar i dylika tidningar är precis lika dåligt underbyggda som denna. Även om det då gäller ämnen där det inte är lika uppenbart för mig.

Ska inte säga att journalister överlag saknar stolthet, för det finns säkert jättemånga duktiga runt i landet och tar sitt uppdrag på allvar. Men musikjournalister verkar överlag mer intresserade av att verkligen kränka många band dom skriver om.

Min favoritskiva med Survivor är för övrigt “Vital signs” från 1984. Otroligt starkt skiva med enbart bra låtar, rätt igenom.